Åkte in till sjukhuset vid 06.30 imorse och hamnade på barndagvården med endast 6 månader kvar till 18. Barnkanalen var det enda som fanns på tv och jag var nog den enda med två-siffrig ålder. Kände mig lite malplacerad men alla var så snälla så det var inga problem. Fanns ju filmer att låna också (för 15+). Fick klä på mig en sådan där patientrock, storlek M räckte ungefär ner till fotknölarna och bara av att ha på sig en sån kände jag mig jätteallvarligt sjuk. Men det var jag ju inte. Operationen gick bra, blödde nästan ingenting så därför slipper jag illamående vilket är himla skönt. Haha och sövningen kändes så himla konstigt, obehagligt på ett skönt sätt. Minns ingenting från att jag somnade, och det är väl lite läskigt att kirurgen har skurit bort mina halsmandlar då jag inte ens var vid medvetande när man tänker på det så. Men jag vaknade upp efter ett tag och frös som aldrig förr.  Även med två täcken hackde jag tänder och skakde, men det blev bättre när jag fick någon medicin. Min tunga hade varit klämd mot en munspärr och svällt upp rejält, var som en stor klump i munnen (och fortfarande lite så) ni kan ju tänka er att det var inte det lättaste att prata! Fint lät det också. Halsen gör ganska ont, och det blir till att äta smärtstillande regelbundet i ett par dagar. Får också bara äta/dricka flytande och ingenting varmt, har som tur är inte blivit särskilt hungrig än. Sen så fick jag höra av personalen att tredje dagen brukar vara värst, alltså mest smärtsam. Jag kan inte säga att jag längtar precis, men det är bara att härda ut. Har mycket roligt att se fram emot när jag har repat mig.