Idag är mycket värre än föregående dagar, det gör svinont och jag är deprimerad över ensamheten. Man kan tro att det skulle vara drömmen att leva på glass men det är faktiskt ingen höjdare. Vad otroligt less jag är på socker. (En mening jag aldrig trodde att jag skulle säga någonsin) Jag saknar min klass och mina fina vänner som också är så söta och undrar hur jag mår, jag vill tacka för det. Ni är bäst ♥ helt klart bäst, och det hjälper faktiskt. Men även Seth Cohen gör en enastående insats. Nu ska jag väl äta glass, mh gott..