Och jag har kämpat mig igenom 2 av de, kanske 4 värsta veckorna av sjukdom/tillfriskning/återställning i mitt liv. (De andra två var körtelfeber) De senaste dagarna har jag - uppnått höjden av blekhet, gått ner 4 kg, förstått innebörden med att verkligen vara hungrig, spytt mer på ett dygn än sammanlagda gångerna på 17 år, råkat ta överdos av alvedon och därmed svettats som en gris följt av att däcka i sängen med världens snurrigaste skalle, gråtit, haft sömnnsvårigheter, längtat efter umgänge som inte kallas familj, längtat efter att få träna, druckit mängder med varm oboy, varit helt utslagen, fått ont i varenda ben i skelettet och därför inte kunnat stå upp i mer än några minuter, lidit av vätskebrist, missköttt mitt hår vilket resulterade i en enda stor tova mitt på huvudet, varit extra glad över att ha en mamma som är utbildad inom vården, haft riktigt jävla ont osv. Men nu är jag på benen igen och imorgon ska jag infinna mig på skolan, jag ska träffa min underbara klass och jag ska kramas. Det har jag längtat efter och det ska bli kul.