Biljetten är bokad för hemresa och det var väl inte så oväntat. Planen från början var att stanna i London fram till jul och nu har det blivit en månad extra. Jag ser verkligen fram emot att komma hem till Brunflo och Östersund hur konstigt det än må låta för många men alltså London är inte och har aldrig varit någon framtidsdröm för mig. Jag flyttade hit som en kul grej och en bra erfarenhet, inte för att etablera mig för en livstid. 

 

Blir därför lite irriterad när jag möter folk som tycker att jag ger upp och att hemlängtan inte är en orsak att lämna London. Folk som tycker att jag gör ett dumt val och försöker påverka mitt beslut. För tillfället ser jag inte nånting som är bättre här än hemma förutom att jag har fast anställning och en arbetsplats med kollegor och kunder som likväl skulle kunna vara min familj. (Förstå mig inte fel, har haft en sjukt rolig tid här.)

 

Men det är många saker som drar hemifrån, framförallt ska jag återgå till fotbollen och nu har jag precis fått riktigt goda nyheter som jag bara längtar efter ska inträffa. Är så himla nervös och exalterad att jag nog kommer spricka innan jag ens hunnit fram!!

 

Sedan är det ju som så att jag är 19 år och har fan hela livet på mig att utforska och upptäcka världen eller vad det nu är man vill göra, men jag är spontan och tar allt som det kommer och känner jag för att flytta hem då gör jag det. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.