HEJ STINA (lova att du läser allt nu för detta kommer bli långt!) till att börja med vill jag säga hur jävla saknad du är, fast det kan jag inte för jag finner inga ord!! Kom hem förfan. Sen kan jag berätta att jag mår bra, fast det är en lögn för jag mår hur dåligt som helst. Min familj tog sitt pick och pack och drog till Skåne, jag stannade hemma för jag ville spela fotboll. Det va mitt sämsta val någonsin. Har nu levt 6 dagar som ensamstående tonåring med den enda uppgiften att ta hand om sig själv och huset, det går käpprätt åt helvete. Är ju en aning pinsamt att erkänna att jag inte kan klara mig på egen hand. Maten möglar, blommorna vissnar, snart tar varmvattnet slut och idag förstörde jag mina finaste underkläder i tvätten trots att mamma gav mig steg för steg instruktioner över telefon under tiden. Jag måste va den mest misslyckade ungen i världshistorien. Börjar även förstå hela innebörden av uttrycket fml. Jag har aldrig saknat min mamma så mycket som jag gör nu, idag grät jag tom en skvätt (ja confessions of a retard) Ska nog be att få min hjärna röntgad också för att se om jag verkligen är efterbliven på riktigt, för mycket har tytt på det de senaste dagarna. Åh stina jag är så ensam och jag hatar det! inte ens katten kommer på besök längre jag önskar du va här <3 Eller ja inte SÅ ensam då igår tog jag mod till mig att cykla hem till Ingrid i vålbacken, det va lite jobbigt men ack så värt för där överraskade hon och Lovisa mig med tacos och tårta för att fira min födelsedag i efterskott. Du vet jag fyllde ju under yran och det blev inte alls som planerat. Kan ju lika gärna dra hela historian, vi stog allihop och röjde längst fram på smk tills alla utom jag och nathalie försvann i folkvimlet. Så hon och jag fortsatte ösa lite tills hon fick en armbåge i huvet och svimmade!! Då lyfte vakterna över henne och bar henne till sjuktältet, fast det visste ju inte jag som stog kvar helt lamslagen och visste inte vad jag skulle ta mig till då någon plötsligt lyfter över mig också (jag hade klänning och kofta, alltså inga byxor så alla kläderna åkte alldeles för högt upp av lyftet och jag flashade hela publiken, gissa procentuell skala på ångest??) Men jag gick iväg till mina kära vänner malin och jenny som ringde nathalie som kom dit och sen åkte hem. (jag hade glömt min egna mobil i lägenheten) Så där stog jag all alone. Hamnade som tur va i trygga händer okej stundtals iaf, sen hittade Ingrid och lovisa mig när allt va slut. Det va min födelsedag som skulle bli så underbar. men jag klagar inte. nu orkar jag inte skriva längre kommentera om du vill höra nått mer puss och kram jag saknar dig<3<3<3<3<3


här är första gången jag red på islandshäst. haha hälsa pollarna ily

♥