Att sakna något som aldrig fanns

En jobbig dag, vill be om ursäkt till er mina fina vänner att jag varit så...bitter. Småsaker får de större att bli ännu värre, mestadels är jag fruktansvärt nervös och orolig över besöket hos sjukgymnasten som jag ska göra imorgon. Bryter ihop om jag får ett dåligt besked om mina knän. Det är ren tortyr att inte kunna göra det man älskar och därför blir jag deprimerad. Hoppas verkligen att det inte är så farligt, alltså att jag ska kunna träna till nästa vecka. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0