min dag har varit och är fortfarande rena katastrofen. näst intill outhärdlig och hemskt jobbigt, alltså psykiskt. det är ganska konstigt ändå för jag kan bara komma på dåliga småsaker som hänt och ingenting tillräckligt "stort" för att få mig att må som jag mår. två bra händelser har inträffat idag och det va det överflödiga berömmet jag fick av min idrottslärare samtidigt som nyheten kom att det står fotboll på schemat nästa vecka, innerlig lycka. samt att jag blev kallad "snabbast i världen" på träningen ikväll, vet att det var överdrift men att någon märkte att jag var där kändes iaf bra. där har vi ordet, osynlig. varför känner jag mig så? det finns väl ingen anledning. vill börja om på ett nytt liv i ett nytt land i en ny stad med nya människor och ny miljö. allting går ju ändå bara fel hela tiden vad jag än gör.

det här blev ett deprimerande inlägg och därför ska jag skriva 3 roliga saker jag längtar till; malins födelsedag, vintern och att köpa julklappar.



♥